Deltagande i internationell krishantering är en del av Finlands aktiva utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Finland deltar i internationell krishanteringsverksamhet som leds av FN, EU, Nato, OSSE och andra internationella koalitioner.
Deltagandet i krishantering är ett led i internationellt ansvarstagande. När internationella kriser löses förbättrar det Finlands säkerhetspolitiska omgivning och deltagandet i krishanteringssamarbetet stöder också landets nationella säkerhet. Finland strävar efter att stärka sitt deltagande i internationell verksamhet på ett sätt som betonar helheten, där man använder militära och civila krishanteringsmetoder i enlighet med de särskilda behov som uppkommer under kriser och i internationella operationer.
I framtiden kommer krishanteringens effekter att ägnas allt större uppmärksamhet och utvärderingen av den att utvecklas.
I Finlands verksamhet betonas också stödjandet av krisområdenas egna säkerhetsstrukturer och rättsstatsutvecklingen samt utbildningen av säkerhetsaktörer. Målet är att förstärka målländernas egen krishanteringskapacitet.
Deltagande i internationell militär krishantering, dvs. fredsbevarande verksamhet, har blivit en viktig del av den finländska säkerhetspolitiken. Finland har sedan år 1956 deltagit i över fyrtio fredsbevarande insatser eller krishanteringsinsatser. Finland har också anförtrotts betydande ledningsuppdrag i insatserna.
Försvarsministeriet svarar för den politiska beredningen, styrningen och övervakningen av deltagandet i militär krishantering samt för anskaffningen av resurser till den del som uppgifterna inte hör till utrikesministeriets ansvarsområde. Försvarsmakten svarar för den praktiska beredningen och verkställigheten av krishanteringsverksamheten. Deltagandet i krishanteringsoperationer finansieras med ett separat anslag som beviljas under utrikes- och försvarsministeriernas huvudtitlar och som har skilts åt från förvaltningsområdenas övriga verksamhet. Deltagandet i krishanteringen förutsätter mångsidiga förmågor. Finland utvecklar militära förmågor som är internationellt kompatibla, mångsidiga och uppfyller kriterier på hög kvalitet samt deltar aktivt i internationell krishantering och multinationell övningsverksamhet. I militär krishantering används i huvudsak samma resurser som har reserverats för det nationella försvaret. På detta sätt kan man samla värdefull erfarenhet av krishanteringsverksamheten.
Finlands beredskap att delta i krishanteringsverksamheten baserar sig på upprätthållande av flera olika typer av trupper samt på preliminära personplaceringar och materialreserveringar i anslutning till detta. Finlands internationella beredskapsstyrkor har anmälts till FN:s, EU:s och Natos truppregister. Utgående från de trupptyper som upprätthålls inrättas, utrustas och utbildas den finländska krishanteringsstyrka som sänds till uppdraget i enlighet med kraven för varje insats.
Läs mer om EU-krishanteringsinsatser i delen EU-samarbete.
I den internationella omvärlden har behovet av en allt mångsidigare och mer krävande militär krishanteringsverksamhet ökat. Krishanteringen förutsätter allt större flexibilitet, snabbare reaktionsförmåga och kontinuerlig anpassning till den föränderliga säkerhetssituationen. Detta förutsätter också att Finland inför nya verksamhetsformer. Utöver de färdigheter som redan finns satsar Finland på att utveckla de förmågor och enheter som kräver specialisering. Utöver specialiseringen förutsätter vidareutvecklingen av den internationella krishanteringsförmågan ett allt intensivare multinationellt samarbete och en snabb handlingsförmåga.
Enligt lagen om militär krishantering kan Finland delta i militär krishantering som har bemyndigats av Förenta Nationernas (FN) säkerhetsråd eller undantagsvis i annan internationell militär krishantering. Dessutom kan Finland med militära resurser delta i den humanitära biståndsverksamheten eller i skyddet av den. Lagen om militär krishantering tillämpas inte på militära åtgärder som vidtas med stöd av artikel 51 i Förenta Nationernas stadga.
Deltagande i en ny insats förutsätter alltid ett separat nationellt beslut. Beslut om deltagande fattas i allmänhet av republikens president utifrån statsrådets förslag. Innan förslaget läggs fram ska statsrådet höra riksdagens utrikesutskott. Efter att ha hört utrikesministeriet kan försvarsministeriet också besluta om att sända enskilda militärpersoner på begränsade militära uppdrag i militär krishantering eller på sådana uppdrag i annan internationell krishantering. Om det gäller ett militärt särskilt krävande krishanteringsuppdrag eller ett uppdrag som inte baserar sig på bemyndigande av FN:s säkerhetsråd, ska statsrådet höra riksdagen genom att förelägga den en redogörelse i saken.
