Vapenkontroll är en allmän benämning på de åtgärder genom vilka man med bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang försöker begränsa mängden av, eller egenskaperna hos vapen, eller militära resurser eller reglera användningspraxis för vapensystem.
Vapenkontrollsektorn är ytterst omfattande. Vapenkontroll omfattar bland annat åtgärder som syftar till
- vapennedrustning, det vill säga att minska antalet vapen eller förbjuda vissa vapenkategorier,
- begränsning av trupper, materielplacering och militära åtgärder,
- övervakning av överföring av vapen, militär infrastruktur och teknik,
- utökande av öppenheten och transparensen i militär verksamhet med hjälp av olika slag av informationsutbyte och uppföljningsåtgärder,
- begränsning eller förbud mot användningen av vissa vapen och sätt att handla (krigets lagar).
Läget för det internationella avtalssystemet är dålig när det gäller vapen. En period som präglas av spänning mellan västländerna och Ryssland, och å andra sidan mellan västländerna och Kina, skapar osäkerhet. I synnerhet Rysslands invasion av Ukraina har försvårat vapenkontrollverksamheten och undergrävt de internationella avtalssystemen. Den internationella vapenkontrollomvärlden har underminerats av den ryska ledningens ansvarslösa hänvisningar till möjligheten att använda kärnvapen, Nordkoreas och Irans destabiliserande verksamhet, det ökade hotet om spridning av kärnvapen, inklusive en eventuell utvidgning av kärnvapenupprustningen till rymden, samt användningen av kemiska vapen de senaste åren. Dessutom påverkas verksamhetsmiljön för vapenkontroll i betydande grad av att bilden av kriget och metoderna för krigföring förändras bland annat i och med den tekniska utvecklingen, utvecklingen av nya vapensystem, militära kapaciteter och strategier.
I en försvagad verksamhetsomgivning för vapenkontrollen har också sannolikheten för CBRNE-hot ökat. Med CBRNE-hot avses farliga situationer eller risk för sådana som uppstår på grund av, eller på grund av avsiktlig eller oavsiktlig användning av kemiska ämnen (C), biologiska smittämnen (B), radioaktiva ämnen (R), kärnvapen (N) och explosiva ämnen (E). CBRNE-situationer kan bero på en olycka, en uppsåtlig handling eller en naturlig orsak, till exempel en naturlig smittsam sjukdom. Uppsåtlig användning av CBRNE-ämnen är möjlig i Finland både under normala förhållanden och under undantagsförhållanden. I uppsåtliga situationer kan aktören vara statlig eller icke-statlig, till exempel en enskild person, en grupp eller en terroristorganisation. I Finland är den förvaltningsövergripande beredskapen för CBRNE-hot på en god nivå och dessutom bedrivs omfattande internationellt samarbete i fråga om beredskapen för hot, särskilt inom ramen för EU och Nato.
Olika vapenkontrollåtgärder och processer är viktiga för att bemöta olika hot. Vapenkontrollen är en del av det regelbaserade system som upprätthåller den globala och regionala stabiliteten, och dess betydelse accentueras särskilt i konflikter och andra svåra säkerhetssituationer. Vapenkontroll spelar en viktig roll när det gäller att öka förutsägbarheten och stabiliteten och erbjuder en möjlighet till konkret samarbete. Genom vapenkontroll kan man öka den militära transparensen och bygga upp förtroende mellan olika aktörer.
Försvarsministeriets uppgifter inom vapenkontrollsektorn
Deltagande i internationella förhandlingsprocesser, bevakning av dem och inverkan på dem
Försvarsförvaltningen deltar i internationella vapenkontrollförhandlingar tillsammans med andra myndigheter när de ärenden som behandlas i väsentlig grad berör försvarssystemet, försvarssamarbetet eller försvarsmaktens prestationsförmåga. Till exempel de internationella processer och förhandlingar som gäller CBRNE-hot samt massförstörelsevapen och förhindrande av spridningen av dem är viktiga för försvarsförvaltningen i syfte att utveckla CBRN-försvaret. Dessutom kan många initiativ och avtal om vapenkontroll som gäller konventionella vapen ha konsekvenser för vårt försvarssystem och utvecklingen av det, därför är det nödvändigt att följa upp dem och påverka processerna. I och med den tekniska utvecklingen är till exempel diskussionerna om regleringen av militär användning av artificiell intelligens centrala inom vapenkontrollområdet.
Vapenkontrollen stöder och kompletterar Natos avskräckning och försvar. Nato är inte part i vapenkontrollavtalen, men har åtagit sig att stödja de allierades aktiva vapenkontrollpolitik. Nato stöder till exempel diskussioner mellan de allierade om vapenkontroll och de allierade vid fullgörandet av deras avtalsförpliktelser. Försvarsförvaltningen deltar i diskussionen och samordningen av alliansens interna vapenkontrollpolitik och vapenkontrollåtgärder.
Den övergripande styrningen och samordningen av verksamhetsområdet inom försvarsförvaltningen
Försvarsministeriet styr vapenkontrollåtgärderna inom förvaltningsområdet för att verkställa de förpliktelser som härrör från internationella vapenkontrollavtal. I förpliktelserna ingår bland annat att utarbeta talrika årliga meddelanden för informationsutbyte, exportkontrollfrågor samt verkställandet av olika förpliktelser inom försvarsmaktens utbildning och praxis. Försvarsministeriet styr dessutom utvecklingen av prestationsförmågorna i frågor som anknyter till vapenkontrollsektorn.
Samarbete med andra myndigheter
Försvarsförvaltningen samverkar aktivt med andra myndigheter bland annat i fråga om övnings- och utbildningssamarbete. Dessutom stöder försvarsmakten vid behov andra myndigheter med sakkunnigstöd och materiel samt ger handräckning för att uppfylla uppdrag med anknytning till vapenkontrollavtal och samarbetsarrangemang.
Försvarsministeriets uppgifter vid exportkontroll
Försvarsministeriet svarar för exportkontrollen av försvarsmateriel och är tillståndsmyndighet vid export av försvarsmateriel. Mer information om exportkontroll finns på webbplatsen Ansökan om exporttillstånd för försvarsmateriel.
