En intensiv och täckande interaktion med de nordiska länderna är viktig för Finland. Det nordiska försvarssamarbetet har fördjupats betydligt under de senaste åren. Finland främjar projekt som förbättrar Nordens prestations- och samverkansförmågor i alla situationer.
Genom det nordiska samarbetet inom försvarssektorn (Nordic Defence Cooperation, Nordefco) eftersträvas den fördel som nätverkande medför för utvecklandet och användningen av försvarsförmågan. Grunden för samarbetet stärks både genom försvarspolitisk dialog och försvarspolitiska mål och genom försvarsmaktens samarbete i praktiken.
Genom att fördjupa samarbetet strävar man militärt efter kostnadseffektivitet, genom vilken resurser kan tryggas för den nationella utvecklingen och användningen av de viktigaste operativa militära förmågorna.
Vidare strävar man genom samarbetet efter kompatibilitet, som gör det möjligt för de nordiska ländernas försvarsmakter att i fortsättningen samverka intensivare än i dagens läge vid utbildning, övningar, försvarsmaterielupphandling och krishanteringsinsatser.
Militärt samarbete bedrivs på fem delområden: strategisk utveckling, operativa förmågor, personalförvaltning och utbildningssystem, övningar och undervisningsevenemang samt insatser. Nordefco har inga permanenta strukturer på politisk nivå.
Ordförandeskapet cirkulerar årligen mellan Finland, Norge, Sverige och Danmark.
Historia
I sin nuvarande form har det nordiska försvarssamarbetet sitt ursprung i 1960-talet. Också om det inte fanns förutsättningar för officiellt samarbete under det kalla krigets dagar, erbjöd i synnerhet deltagandet i FN:s fredsbevarande operationer en kanal för informationsutbyte och praktisk samverkan. Inom fredsbevararutbildningen uppkom redan tidigt en arbetsfördelning där Finland svarade för militärobservatörskurserna, Sverige för stabsofficerskurserna, Danmark för militärpoliskurserna och Norge för logistikkurserna.
Under 1990- och 2000-talet utvecklade sig samarbetet snabbt till praktiska arrangemang, av vilka de viktigaste var NORDAC (Nordic Armaments Co-operation, 1994), NORDCAPS (Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support, 1997) och NORDSUP (Nordic Supportive Defence Structures, 2008). År 2009 sammanfördes dessa genom ett beslut av försvarsministrarna under ett enda tak och därmed föddes Nordefco (Nordic Defence Cooperation).
Verksamhet och mål
Historien, värderingarna, den gemensamma verksamhetsmiljön och samhällsstrukturerna binder exceptionellt tätt samman de nordiska länderna, men ländernas grundläggande utrikes- och säkerhetspolitiska lösningar har av tradition avvikit från varandra. Rysslands invasion av Ukraina och den påföljande förändringen i säkerhetsläget i Europa har dock haft en betydande inverkan på det nordiska försvarssamarbetet. Finlands och Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och Danmarks beslut att delta i EU:s försvarssamarbete har skapat förutsättningar för en betydande fördjupning av samarbetet.
Det nordiska försvarssamarbetet är inte en konkurrent till EU eller Nato, utan ett arrangemang som kompletterar dem. Det nordiska försvarssamarbetet stärker den euroatlantiska regionens avskräckning och försvar. Dess utgångspunkter är gemensamma fördelar och smidighet i verksamheten.
Struktur
Det nordiska försvarssamarbetet har inga permanenta strukturer på politisk nivå, utan verksamheten baserar sig på regelbundna möten och kontakter. Försvarsministrarna, kanslicheferna och cheferna för de försvarspolitiska avdelningarna sammanträder varje grupp för sig i regel två gånger per år. Ministermötet bereds av en styrkommitté bestående av försvarsministeriernas avdelningschefer (Policy Steering Committee, PSC) och verksamheten i kommittén bereds av ett möte på sakkunnignivå. Försvarsmakternas samarbete samordnas av Military Coordination Committee (MCC), vars arbete bereds av Coordination Staff (CS). I Finland, Sverige och Norge finns dessutom samarbetsbyråer (Management Office) till vilka de nordiska länderna kan sända officerare.
