Försvarsministers svar på riksdagsledamot Ville Vähämäkis/vänst skriftliga spörsmål SS 204/2015 rd

Till riksdagens talman

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Fru talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 204/2015 rd undertecknat av riksdagsle-damot Ville Vähämäki/saf:

Tänker regeringen använda landskapstrupperna för handräckningsuppdrag i samband med mottagandet av asylsökande om man begär fler resurser,

tänker regeringen förtydliga eller häva lagar och förordningar så att landskapstrupperna kan agera utan juridiska hinder i mer omfattande handräckningsuppdrag,

finns det färdiga planer för användningen av landskapstrupperna och deras uppgifter, och, om så är fallet, hur ser dessa ut och

hur tryggar regeringen att handräckningen inte stör beväringarnas egentliga utbildning?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Enligt 28 § 3 mom. i lagen om försvarsmakten (509/2013) är landskapstrupperna trupper som hör till försvarsmakten och som används regionalt eller lokalt. Landskapstrupperna bildas av frivilliga värnpliktiga som hör till reserven och av andra frivilliga som har lämnat försvarsmak-ten en sådan förbindelse som avses i lagen om frivilligt försvar (556/2007).

Enligt 28 § 4 mom. i samma lag får landskapstrupper användas i försvarsmaktens handräckningsuppdrag. I motiveringen till lagen står det att avsikten är att landskapstrupperna ska höra till försvarsmaktens trupper i krigstid. Deras uppgifter anknyter i första hand till försvarsmaktens uppgifter i krigstid. Landskapstrupperna kan dock anlitas i försvarsmaktens handräcknings-uppdrag enligt bestämmelserna i lagen om frivilligt försvar. Landskapstrupperna har inga särskilda befogenheter. Frågan om beväringar eller personer som deltar i det frivilliga försvaret kan användas för handräckning eller om försvarsmaktens personal skall användas beror på hur krä-vande den enskilda handräckningsuppgiften är.

Enligt 1 § i lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen ska försvarsmakten ge polisen handräckning bland annat för efterspaning av en person, för avstängning av en plats eller ett område, för trafikdirigering och för tillfälligt skyddande av personer och egendom.

Enligt 2 mom. i samma lag ges handräckning endast då polisens resurser är otillräckliga för utförandet av vederbörande uppdrag eller då för uppdraget erfordras sådan specialpersonal eller -materiel som polisen saknar.

I 23 § i lagen om frivilligt försvar finns bestämmelser om deltagande i försvarsmaktens handräckningsuppgifter. Enligt denna paragraf kan personer som avgett förbindelse av försvarsmakten användas för räddningsuppgifter som avses i lagen om försvarsmakten samt för handräckning till polisen enligt lagen om försvarsmaktens handräckning till polisen (781/1980). I motiveringen till lagen konstateras att det i praktiken kan förekomma problem när det gäller de övriga förvaltningsområdenas inställning till hur användbar denna personal är. På så sätt kan dock användningen av beväringar i motsvarande mån minskas, och man kan koncentrera sig på den för dem egentliga utbildningen.

Försvarsmakten har bedömt användningen av landskapstrupper vid handräckning i Torneå och gjort upp utkast till allmänna planer för användningen av landskapstrupper i handräckningsuppdrag i anslutning till flyktingsituationen.
Handräckningsuppdragen i Torneå har tills vidare inte föranlett någon märkbar olägenhet för beväringarnas utbildning. De truppförband som har deltagit i handräckningen har beordrat sina enheter att verkställa handräckningen så att inga viktiga utbildningsevenemang eller övningar äventyras.

Handräckningsuppdragen varar i sju dygn åt gången och de beväringar som ingår i handräckningsavdelningen byts ut med tre till fyra dygns mellanrum. Det lilla underskott som uppstår i utbildningen kan kompletteras till nödvändig nivå.

Försvarsministeriet anser det viktigt att myndighetssamarbetet utvecklas. I dagsläget finns inga konkreta författningsprojekt vars syfte är att granska och bedöma landskapstruppernas verksamhet vid mer omfattande handräckningsuppdrag. Inom försvarsförvaltningen utreds däremot just nu möjligheterna och behoven att utveckla användningen av beväringar och reservister i handräckningssituationer mer effektivt än i dagsläget.

Helsingfors 19.10.2015

Försvarsminister Jussi Niinistö

Tillbaka till rubrikerna