Försvarsministerns svar på riksdagsledamot Pia Kaumas/saml skriftliga spörsmål SS 1028/2014 rd

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 1028/2014 rd undertecknat av riksdagsledamot Pia Kauma /saml:

 

På vilket sätt har Finland i sina egna säkerhetslösningar berett sig på en förändring i den militära tyngdpunkten särskilt för Östersjöns och det arktiska områdets del?

Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

När man granskar försvarets nuläge och de krav som ska ställas på försvaret bedöms alltid de geostrategiska förändringsfaktorerna. Spänningen mellan Ryssland och Nato på Östersjön och i det arktiska området har ökat. Jämfört med den tidigare situationen under det kalla krigets dagar har kontaktytan mellan Ryssland och Nato geografiskt förskjutits från Mellaneuropa närmare Finlands närområden. Med tanke på den militära situationen i Östersjön är kontrollen av området södra Östersjön-Kaliningrad-Vitryssland avgörande. Dessutom har kontrollen över Finska vikens mynning på nytt blivit en viktig strategisk faktor. Förbindelserna mellan S:t Petersburg och Kolahalvön, som är belägna i Finlands närområde, har fortsatt att öka i betydelse. I Ryssland har Kolahalvön ökat i vikt till följd av det arktiska områdets naturresurser och havsförbindelser och därför att kärnvapnens relativa betydelse i den ryska strategin har ökat. I det arktiska och i hela det nordatlantiska området accentueras möjligheten att använda marinen, flygvapnet och fjärrverkande vapen. Exempel på detta är de ryska stridskrafternas materielförflyttningar och förnyande av garnisonsstrukturen i nordvästra Ryssland alldeles i närheten av den finska gränsen.

Situationen i Ukraina är ett exempel på en kris där traditionella och nya metoder för politisk, ekonomisk och militär påtryckning har använts. Ukrainakrisen kommer att ha långtgående konsekvenser för hela Europas säkerhetspolitiska situation. På en konkret nivå kommer konsekvenserna att synas i en ökning av de militära övningarna och testningarna på Östersjön och Nordatlanten samt som informationsinsatser i olika former. Händelserna i Ukraina har visat att informationsinsatser är en mera integrerad del än tidigare av de totala insatserna.

Som en följd av händelserna under den senaste tiden beslöt Nato vid ett toppmöte i september 2014 om åtgärder som förstärker alliansens gemensamma försvar och snabbinsatsförmåga. Verkställandet av besluten kommer att kunna ses som en ökande närvaro av Nato också i Finlands närområden, i synnerhet i Östersjöområdet.

Det främsta målet för Finlands militära försvar är att bilda en rätt dimensionerad, förebyggande tröskel mot användandet av militärt våld och hot med detta. Förmågan att förebygga och avvärja säkerställs genom trupper med prestationsförmåga, reservens storlek och en flexibel beredskapsreglering. Vår försvarslösning: allmän värnplikt, ett territoriellt försvar som omfattar hela landet och militär alliansfrihet, har bevarat sin livskraft trots fluktuationerna i de militärstrategiska konjunkturerna. Även om försvarsmaktens krigstida styrka har inskränkts från och med 1990-talet, har detta skett planenligt, på ett sådant sätt att förmågan till militärt försvar har kunnat upprätthållas. Händelserna under den senaste tiden har inte orsakat några förändringstryck i det militära försvarets fundament. Däremot har det blivit viktigare än tidigare att utveckla truppernas beredskap.

Trots att den krigstida styrkan har minskats och de fredstida strukturerna bantats ned i och med försvarsmaktsreformen har försvarsmaktens närvaro i riktning mot såväl Östersjön som det arktiska området garanterats. I norra Finland finns två brigader av armén, som bildades redan under kalla krigets dagar, och de utbildar trupper för arktiska förhållanden, och flygvapnets flygflottilj övervakar och säkerställer luftrummets integritet i det norra området. På finskt havsområde svarar marinens omorganiserade truppförband för övervakningen och tryggandet av den territoriella integriteten. De kompletteras av arméns och flygvapnets kapaciteter. I Östersjöområdet kompletteras sjölägesbilden dessutom av internationellt sjölägesbildssamarbete (SUCFIS och SUCBAS).

Sedan försvarsmaktsreformen genomförts svarar försvarsmaktens grundstruktur och dimensionering mot de uppställda kraven. Ändringen har man emellertid varit tvungen att finansiera på bekostnad av materielen. Försvarsmakten har nu dimensionerats på miniminivå, vilket konstateras i den rapport som den parlamentariska utredningsgruppen fick klar den 1 oktober 2014. För att vårt försvar ska vara trovärdigt också i framtiden måste tilläggsfinansiering anvisas särskilt för att åtgärda de materiella kapacitetsbristerna.

Helsingfors den 6 februari 2015

Tillbaka till rubrikerna