Sök

Skriftliga spörsmål

25.02.13

Försvarsministerns svar på riksdagsledamot Maarit Feldt-Rantas /sd skriftliga spörsmål SS 37/2012 rd

I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 37/2013 rd undertecknat av riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta /sd:

Hur har regeringen för avsikt att genomföra försvarsmaktens aktuella upphandling av lastbilsmateriel,
genomförs upphandlingen med direktupphandlingsförfarandet som stöder inhemskt arbete eller som öppen konkurrensutsättning inom Europa,
vilka faktorer grundar sig regeringens upphandlingsbeslut på och
hur har det i beredningen analyserats vilka verkningar upphandlingsbeslutet har på sysselsättningen, försörjningsberedskapen samt upphandlingspriset?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:

Jag delar er oro för ekonomins allt svagare tillväxtutsikter och utvecklingen av sysselsättningen som är sämre än vad som prognosticerades. Främjandet av sysselsättningen är ett av regeringens spetsmål och regeringen stöder följaktligen finskt arbete och ekonomisk tillväxt med alla möjliga och lagliga medel. Den direktupphandling som ni efterfrågar är dock inte ett lagligt alternativ i den upphandling av landsvägslastbilar som förbereds just nu.

Föremålet för den kommande upphandlingen är civila fordon, en tung landsvägslastbil som lämpar sig för underhållets basuppgifter: främst att transportera containrar på så sätt att befintligt vägnät utnyttjas. Hösten 2012 utreddes på åtgärd av mig förutsättningarna för direktupphandling och slutsatsen av utredningen var att eftersom den tunga landsvägslastbil som ska upphandlas är en civilprodukt, som omfattas av tillämpningsområdet för den allmänna lagen om upphandling, lagen om offentlig upphandling (348/2007) - upphandlingslagen - är direktupphandling inte möjlig.

I upphandlingslagen regleras de konkurrensutsättningsförfaranden och handlingsskyldigheter som offentliga myndigheter och andra upphandlande enheter som omfattas av lagens tillämpningsområde måste följa i sin upphandling. Bakom handlingsskyldigheterna finns principerna om icke-diskriminering, likvärdig behandling, öppenhet och proportionalitet som ingår i Europeiska gemenskapens grundfördrag. För att konkurrensutsätta en offentlig upphandling måste den upphandlande enheten välja ett förfaringssätt som lämpar sig för upphandlingens art och stämmer överens med upphandlingslagstiftningen. Gemensamt för de olika förfaringssätten är att konkurrensutsättningen ska vara öppen. Regeln i upphandlingslagen är att alla offentliga upphandlingar ska konkurrensutsättas. Direktupphandling utgör ett undantag från denna huvudregel. Skälet till att direktupphandling används måste alltid konstateras på förhand och det ska motiveras i upphandlingsbeslutet eller i en annan handling i anknytning till det utgående från upphandlingslagen. Grunderna för direktupphandling har räknats upp uttömmande i lagen. Ingen av dessa grunder lämpar sig för den upphandling som förbereds just nu i fråga om försvarsmaktens tunga landsvägslastbilar. Upphandlingslagstiftningen bygger på öppenhet, jämlikhet och icke-diskriminering - att gynna en inhemsk leverantör skulle strida mot lagen på ovan nämnda grunder.I upphandlingslagen finns ingen grund för direktupphandling som skulle grunda sig på försörjningsberedskap. Vid upphandlingar framhävs betydelsen av försörjningsberedskap följaktligen främst vid upphandling av centrala vapensystem som står utanför upphandlingslagen. Ur försörjningsberedskapsperspektiv är det inte centralt med förmåga att producera civila lastbilar, utan att service och reservdelar för fordonen finns tillgängliga i alla situationer. Det väsentliga är ett befintligt underhållsnätverk för fordon som - i synnerhet i kristid tas ur den civila fordonsparken - inte att fordonen tillverkas eller monteras i Finland. Försörjningsberedskapen är alltså inte en juridiskt hållbar grund för direktupphandling av civila lastbilar.

Undantagen i upphandlingslagen och grunderna för direktupphandlingen definieras uttömmande i lagen: inget av dem lämpar sig för den kommande upphandlingen. Med andra ord måste upphandlingen av tunga landsvägslastbilar med stöd av gällande lagstiftning konkurrensutsättas öppet, jämlikt och utan att någon leverantör diskrimineras - och uttryckligen så att upphandlingen följer upphandlingslagen och dess bestämmelser.

Ni hänvisar i ert spörsmål till en direktupphandling år 2009. Då var föremålet för upphandlingen emellertid terränglastbilar - och föremålet för den upphandling som nu är aktuell är landsvägslastbilar som har planerats för civilt bruk. Utöver detta ändrade riksdagen lagstiftningen år 2011, vilket begränsar försvarsförvaltningens spelrum. Terränglastbilarna, som alltså har helt andra egenskaper än de landsvägslastbilar som nu ska upphandlas, ansågs då utgående från 7 § i upphandlingslagen huvudsakligen vara produkter som lämpar sig för militärt bruk och utgående från det genomfördes upphandlingen som direktupphandling med stöd av 4 § i förordningen om upphandlingar på vilka lagen om offentlig upphandling inte tillämpas (342/1994). Denna förordning, en s.k. undantagsförordning, gäller inte längre. Lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011) trädde i kraft den 1 januari 2012. Lagen är en separat lag som gäller den offentliga sektorns försvars- och säkerhetsupphandling. Den kan inte tillämpas på civila fordon, alltså i detta fall på upphandlingen av tunga landsvägslastbilar, utan endast på produkter som inte särskilt har planerats eller anpassats för militära syften.

Om det är fråga om en klart civil produkt, såsom en landsvägslastbil som allmänt bjuds ut på marknaden och behöver ett vägnät, ska upphandlingen göras med stöd av upphandlingslagen och så att dess bestämmelser följs. Lagen är klar och i detta fall ger den inte rum för tolkning. Försvarsförvaltningen bör i sina upphandlingar följa lagen och ordna en upphandlingsomgång där också det företag som ni nämner i ert spörsmål kan delta.

Vi beslutsfattare måste sörja för den inhemska försvarsindustrins lönsamhet och verksamhetsbetingelser. Själv strävar jag inom ramen för gällande lagstiftning konsekvent efter att främja den inhemska industrin.

Helsingfors den 25 februari 2013

Försvarsminister Carl Haglund


Tillbaka till rubrikerna