Skriftliga spörsmål
Försvarsministerns svar på riksdagsledamot Jussi Niinistös/saf skriftliga spörsmål SS 629/2014 rd
Till riksdagens talman
I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 629/2014 rd undertecknat av riksdagsledamot Jussi Niinistö /saf:
Överväger Finland, sedan statsministern bytts, fortfarande att ta sig an rollen som ledarstat för en av EU:s stridsgrupper, hur mycket kommer rollen som ledarstat att kosta Finland, är det enligt regeringens åsikt ändamålsenligt att offra medel för att ta på sig rollen som ledarstat och kunde pengarna användas förnuftigare med tanke på vårt försvar, t.ex. för att ordna repetitionsövningar för reservisterna?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:
Betydelsen av multinationellt samarbete framhävs i framtiden när den finska försvarsförmågan utvecklas, upprätthålls och används. Ett intensifierat försvarssamarbete är en nödvändighet för Finland. Finland deltar i samarbetet utgående från sina egna utgångspunkter via forum som kompletterar varandra de nordiska länderna emellan, i EU och Nato samt via bilateralt samarbete.
Betydelsen av snabbinsatsstyrkorna liksom också av internationell utbildnings- och övningsverksamhet har framhävts under de senaste åren när det har gällt att utveckla och upprätthålla försvarsmakternas kapaciteter och samverkansförmåga. Övningarna har blivit mera krävande, vilket gör det möjligt att utbilda våra trupper och vår personal så att de bättre än tidigare kan klara av alla försvarsmaktens uppgifter. Denna utveckling kommer att förstärkas i framtiden. Deltagandet i snabbinsatsstyrkorna är en viktig del också av utvecklandet av det finska försvaret. I synnerhet kriserna under de senaste tiderna har visat att det är viktigt att försvaret har förmåga och beredskap att reagera snabbt på säkerhetshot som utvecklas och är svåra att förutse.
Med tanke på utvecklandet av försvaret har EU:s och Natos snabbinsatsstyrkor inte minskat i betydelse även om beredskapstrupperna tills vidare inte har använts just alls. De personal- och materialresurser som har använts för deltagandet har alltid inriktats på att utveckla försvarsmaktens prestationsförmåga. Detta har bl.a. höjt kompetensen hos försvarsmaktens personal och i synnerhet reservister samt truppernas materiella beredskap. I och med den gemensamma utbildnings-, övnings- och utvärderingsverksamheten som sammanhänger med beredskapsjourerna har vi kunnat visa förmåga och fått jämförbar kunskap om nivån på vårt kunnande.
Finland har förbundit sig att vara med och utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. I detta syfte strävar man efter att fullt ut utnyttja möjligheterna i det försvarssamarbete som bedrivs med närstående partner. Finland har deltagit i EU:s stridsgruppers beredskapsjourer sedan år 2007 och i Natos snabbinsatsstyrkor sedan år 2012. Samtidigt har man också systematiskt strävat efter att förbättra kostnadseffektiviteten i deltagandet. Deltagandet i EU:s stridsgrupper och i Natos snabbinsatsstyrkor kompletterar varandra. Syftet är att det planenliga deltagandet i snabbinsatsstyrkorna ska fortgå också i framtiden.
Hittills har främst EU:s stora och medelstora stater varit ledarstater för stridsgrupperna. Detta har berott bl.a. på att ledarstaten har blivit tvungen att ställa huvuddelen av kommandostrukturen till stridsgruppens förfogande. Dessa länder har redan en sådan. Den inbegriper utöver infrastruktur, dvs. staber och ledningssystem, också personal. En annan faktor sammanhänger med att ledarstaten traditionellt har en dominerande roll också i stridsgruppens stödstrukturer. Genom detta har effektivitet eftersträvats. Inom EU har man emellertid sett ett behov att försöka få medlemsstaterna att i högre grad engagera sig i stridsgrupperna och uttryckligen i att ta på sig rollen som ledarstat. I praktiken innebär detta också att ansvaret blir lättare för den stat som är ledarstat.
Finlands möjligheter att ta på sig ansvaret för rollen som ledarstat utreds som bäst. Utredningen blir klar i höst. Utgångspunkten har varit att reda ut Finlands möjligheter att ta på sig rollen som ledarstat tidigast i slutet av decenniet. Om Finland tar på sig ansvaret att vara ledarstat, ger det landet större synlighet i EU och förbättrar landets möjligheter att vara ledarstat också i krishanteringsoperationer som leds av andra organisationer, såsom FN.
Det finns emellertid många öppna frågor som sammanhänger med tagandet av ansvaret att vara ledarstat. Sådana är bl.a. kostnaderna. Det kan klart ses redan nu att kostnaderna för att vara ledarstat inte ryms inom ramen för krishanteringsanslagen på den nivå den har idag. Ett annat viktigt villkor för deltagandet är ett tillräckligt internationellt deltagande och därigenom fördelning av bördan. Även försvarsmaktsreformen, vars verkställande återspeglar sig på försvarsmaktens verksamhet till år 2018, påverkar tidsmässigt möjligheterna att vara ledarstat liksom också försvarsmaktens egna planer gällande hur användningen av kapaciteterna ska utvecklas.
Helsingfors den 26 september 2014
Försvarsminister Carl Haglund