Skriftliga spörsmål
Försvarsministerns svar på riksdagsledamot Annika Lapinties/vänst skriftliga spörsmål SS 703/2012 rd
I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Herr talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 703/2012 rd undertecknat av riksdagsledamot Annika Lapintie /vänst:
Vilka är försvarsministeriets riktlinjer vid stödjandet av inhemsk produktion och sysselsättning och
varför beställdes t.ex. minröjningsfartygen år 2006 inte i Finland?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:
Finland är bunden vid EU-upphandlingslagstiftningen och att konkurrensutsätta sin upphandling öppet, på lika grunder och utan diskriminering. I upphandlingslagstiftningen ingår några undantag, men faktum är att den nationella rörelsefriheten att bl.a. stöda sysselsättningen genom offentlig upphandling är begränsad. Tanken att gynna inhemskt arbete och inhemsk produktion är i princip mycket svår i denna ekvation. I vissa situationer, bl.a. med försörjningsberedskap som motivering, kan man avvika från en helt öppen, jämlik och icke-diskriminerande upphandlingsprocess och inrikta upphandlingen helt eller delvis på inhemska produkter. Det är också skäl att framhäva att möjligheterna till motköp har förändrats betydligt sedan den nya lagstiftningen trätt i kraft - motköp kan användas synnerligen sällan och användningen av sådana ska alltid motiveras noggrant.
I redogörelsen från år 2004 sägs att tyngdpunkten i utvecklandet av marinen är förlagd till skyddandet av sjöförbindelserna och förbättrandet av minjaktsförmågan samt utvecklandet av de rörliga kustförbanden. Enligt de riktlinjer som stakades ut skulle minjaktskapaciteten utvecklas genom att en ny minjaktsflottilj skaffades före utgången av år 2012. En central del av ovan nämnda projekt var upphandlingen av tre minjaktsfartyg. Upphandlingen av de tre minjaktsfartygen med system har ett totalt värde på cirka 250 000 000 euro.
Marinen fick anbud av totalt sju företag i januari 2005. En jämförelse mellan anbuden visade att de tre som totalekonomiskt var mest fördelaktiga hade lämnats av italienska Intermarine S.p.A, svenska Kockums AB och spanska Navantia SA. Dessa anbudsgivares anbud valdes för fortsatta förhandlingar i november 2005. Det alternativ som den inhemska huvudleverantörskandidaten Aker Yards Oy (då Aker Finnyards Oy) erbjöd fanns inte med bland de tre totalekonomiskt mest fördelaktiga anbuden, och därför togs det inte med vid de fortsatta förhandlingarna. Denna s.k. korta lista och koncentreringen på de bästa anbudsalternativen var nödvändig för att man skulle kunna försäkra sig om en upphandling som uppfyllde kraven på prestationsförmåga och var kostnadseffektiv. Av de erbjudna alternativen var Intermarine S.p.A det totalekonomiskt fördelaktigaste.
Det är också på sin plats att betona att i denna upphandling ingick ett krav på industriellt samarbete eller motköp till 100 procent. Principen var att den inhemska industrin skulle kunna delta så vidsträckt som möjligt i projektet som underleverantörer till den utländska leverantören och som partner till marinen vid underhåll, service och modernisering under fartygens hela livscykel.
Tidtabellen för upphandlingen av minjaktsfartygen och genomförandet av motköpen har fördröjts till följd av de exceptionella utmaningar som varvet har mött (tre översvämningar och en brand). Trots dröjsmålet framskrider projektet (inkl. motköpen) enligt en omförhandlad tidtabell. Ett fartyg har redan överlåtits till marinen, det andra kommer att överlåtas vid årsskiftet och det tredje sommaren 2013.
Helsingfors den 11 oktober 2012
Försvarsminister Carl Haglund