16.09.02
Meddelande och översikter 2/2001
Den militära alliansfriheten får allt större understödMajoriteten av finländarna (79 %) är alltjämt för militär alliansfrihet. Av de intervjuade medborgarna understödde 16 % för sin del militär alliering...
...Resultatet baserar sig på Planeringskommissionens för försvarsinformation (PFI) senaste undersökning.Inte heller de tre baltiska ländernas, Estlands, Lettlands och Litauens eventuella framtida medlemskap i Nato förefaller inverka på de intervjuades åsikter om Finlands behov av att eftersträva medlemskap i Nato. Av dem som svarade var 71 % av den åsikten att Finland inte bör ansöka om medlemskap i Nato, även i den händelse att de baltiska länderna blir antagna. Var fjärde (24 %) ansåg för sin del att Finland bör följa balternas exempel.
I PFI:s undersökningar har de intervjuade tio gånger under åren 1996-2001 tillfrågats om sin åsikt om militär alliansfrihet eller alliering. Frånsett siffrorna i oktober 1998 (60 %) och juni 1999 (74 %) har stödet för alliansfrihet varit i det närmaste konstant eller 64-71 %. I juni 2001 stöddes alliansfriheten av 68 % och allieringen av 21 %. I resultaten från den senaste undersökningen framstår stödet för alliansfriheten som ännu starkare än tidigare (79 %).
Det uppenbart största stödet för alliansfriheten förekom bland vänsterförbundets (96 %) och socialdemokraternas (87 %) anhängare samt bland dem som var över 50 år (83 %). Stödet för militär alliering var för sin del störst bland SFP:s (28 %) och samlingspartiets (23 %) anhängare samt bland dem som var under 24 år (22%).
Mest negativa till att följa de baltiska ländernas exempel var vänsterförbundets (89 %), centerns (78 %) och de grönas (78 %) anhängare. På samma linje var de som hade medelstora inkomster, dvs. förtjänade 120 000-200 000 mk/år (78 %), de som avlagt universitetsexamen (77 %) samt invånarna i Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län (76 %).
Bland SFP:s (35 %) och samlinspartiets (30 %) anhängare förekom oftast åsikten att ansökan om medlemskap i Nato efter de baltiska länderna är viktig. Också bland dem som företrädde åldersgruppen under 24 år ansågs det vara viktigt att följa balternas exempel (29 %).
Om vi allierar oss är Nato det bästa alternativet
I sina undersökningar har PFI allt sedan år 1996 frågat medborgarna om deras åsikt gällande det attraktivaste alternativet, om Finland i alla händelser fattar beslutet att alliera sig militärt. Europas militärpolitiska utveckling har lett till att det blev nödvändigt att i någon mån ändra svarsalternativen i de två undersökningar som gjordes år 2000.Natomedlemskapet i dess olika former har fortgående varit det populäraste allieringsalternativet. Inte heller resultaten av denna undersökning utvisar någon väsentlig förändring jämfört med tidigare, eftersom hälften av dem som svarade (50 %) ansåg Nato vara det bästa alternativet. På våren 2001 utgjorde de som stödde Nato visserligen 43 %, men däremot 48 % på hösten 2000.
I alla PFI:s undersökningar har det förekommit en klar skillnad mellan de två svarsalternativen gällande Natomedlemskap. Detta är fallet också nu, för 45 % av de intervjuade ansåg det bästa allieringsalternativet vara Natomedlemskap på så sätt, att det inte under fredstid finns trupper från Natoländerna eller Natobaser i Finland. Natomedlemskap i den formen att Finland redan under fredstida förhållanden skulle ha trupper från Natoländer eller Natobaser understöddes av 5 % av dem som svarade.
Medlemskap i Nato i olika former var det mest tilltalande alternativet för samlingspartisterna (65 %). Var tionde (11 %) av samlingspartiets anhängare gav sitt stöd till att Natoländernas trupper och Natobaser placeras i Finland redan under fredstid. I de två yngsta åldersgrupperna eller bland dem som var under 24 år och 25-34 år understöddes Natomedlemskapet av 58 och 57 %. Bland arbetarbefolkningen ansåg över hälften (57 %) att Natomedlemskapet är det bästa alternativet. Natomedlemskapet fick mindre understöd av SFP:s (29 %), de grönas (40 %) och vänsterförbundets (43 %) anhängare. Bland dem som var över 50 år fick Natomedlemskapet ett understöd på 42 %.
Frågan, om EU utöver sina nuvarande uppgifter borde utvecklas också till en militärallians ställdes för tredje gången. Var femte av dem som svarade har ansett det vara det mest tilltalande alternativet (sept 2000 20 %, juni 2001 22 % och sept 2001 20 %). Understödet för utvecklandet av EU till en militärallians var bland de grönas (30 %), SFP:s (27 %) och vänsterförbundets (25 %) anhängare större än hos de övriga partierna. Detta alternativ fick ett större understöd också bland dem som avlagt universitetsexamen (31 %), bland dem som förtjänade över 200 000 mk/år (26 %) och bland dem som hade en ledande ställning (25 %). Det minsta stödet för utvecklande av EU till en militärallians fanns bland dem som hade den lägsta utbildningen (16 %), bland dem som förtjänade under 120 000 mk/år (16 %), bland centerpartisterna (17 %) samt bland invånarna i Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län (16 %).
Sverige har åren 1996-2001 upplevts vara det mest tilltalande alternativet för militär alliering av i medeltal ca 20 % av dem som svarat. År 2000 fick detta alternativ understöd av 17 %, i undersökningen våren 2001 av 18 % och i den nyaste undersökningen av 20 %. Alternativet är mest tilltalande för dem som stöder SFP (32 %) och vänsterförbundet (26 %) samt för dem som är över 50 år (25 %). Bland samlingspartiets anhängare har detta alternativ fått det klart minsta stödet (10 %).
Skötseln av utrikespolitiken inger förtroende
Förtroendet för skötseln av Finlands utrikespolitik har i de sex senaste undersökningar som PFI gjort åren 1999-2001 förankrats vid en nivå på över 80 %. Procenttalet som berättar om ett fast rotat förtroende är nu 87. Motsvarande tal som avspeglar ett synnerligen stort förtroende för skötseln av utrikespolitiken erhölls vid PFI:s undersökningar på 1970- och 1980-talet.I denna undersökning frågades för andra gången också hur väl eller dåligt Finlands yttre förbindelser med de ur vårt lands synpunkt centralaste länderna har skötts. Nio av tio som svarade (92 %) ansåg, att de yttre förbindelserna med de andra nordiska länderna hade skötts väl (sommaren 2001 86 %). Också förbindelserna med Förenta Staterna (86 %), Ryssland (84 %) och Baltikum (80 %) ansågs vara väl skötta. På sommaren 2001 var motsvarande siffror 76, 76 och 82 procent.
Skötseln av de yttre förbindelserna med utvecklingsländerna otillfredsställande
I vårundersökningen 2001 ansåg nästan hälften (46 %) av dem som svarade att Finlands yttre förbindelser med utvecklingsländerna sköts dåligt. Väl skötta ansågs de vara av 42 %. Motsvarande procenttal var nu 46 och 51.De flesta som ansåg att de yttre förbindelserna med utvecklingsländerna sköttes väl var under 24 år (56 %), var invånare i Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län (59 %), hade minst utbildning (57 %) och förtjänade under 120 000 mk/år (56 %). De som ansåg att dessa förbindelser sköttes dåligt förekom mest bland de grönas anhängare (68 %), bland dem som avlagt universitetsexamen (64 %) och bland personer i ledande ställning (58 %).
Förtroendet för EU:s utrikespolitik har ökat
I PFI:s undersökning tillfrågades medborgarna för andra gången om sin åsikt beträffande skötseln av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. På sommaren 2001 ansågs den vara väl skött av 61 % och på hösten 2001 av 70 %. En dryg femtedel var på samma sätt som föregående sommar av rakt motsatt åsikt (22 %). Samlingspartisterna (78 %), studenterna (76 %) och de som avlagt universitetsexamen (76 %) ansåg oftare än de andra att EU:s utrikes- och säkerhetspolitik är väl skött. Rakt motsatt åsikt förekom tydligast bland SFP:s anhängare (63 %).Inga förändringar i försvarsviljan
Resultaten av de tidsseriefrågor genom vilka PFI mäter försvarsviljan har stabiliserats under de senaste tio åren. Den klassiska frågan "Om Finland blir anfallet, borde finländarna enligt er åsikt försvara sig med vapenmakt under alla förhållanden, även om resultatet verkar osäkert" besvarades positivt av 81 procent och negativt av 14 %. Ett lika högt eller lågt procenttal har inte tidigare förekommit i PFI:s undersökning. I undersökningen hösten 2001 utgjorde de positiva svaren 79 % och de negativa 16 procent.Den traditionella skillnaden mellan män och kvinnor syns också denna gång. Under de två senaste åren har skillnaden varit 11 procentenheter. Nu är den 15 procentenheter, dvs. 86 % av männen och 71 % av kvinnorna besvarade frågan positivt. De flesta av dem som gav ett positivt svar fanns bland SFP:s (94 %) och samlingspartiets (89 %) anhängare. Den minsta andelen positiva svar förekom bland kvinnorna (71 %), de gröna (71 %) och i åldersgruppen under 24 år (73 %).
Tron på Finlands möjligheter att försvara sig i ett krig som förs med konventionella vapen är alltjämt stabil, även om andelen av dem som tror på Finlands möjligheter (56 %) är mindre än på hösten 1999 (59 %) och på hösten 2000 (64 %). De 56 procenten år 2001 är dock de tredje högsta i tidsserien. Av dem som svarade var 41 % av den åsikten, att Finlands möjligheter att försvara sig är dåliga. Motsvarande tal var år 1999 36 % och år 2000 34 %.
År 2000 uppgick skillnaden mellan männens och kvinnornas åsikt till 12 procentenheter, medan den år 2001 var 14 procentenheter (70 och 58 %, 63 och 49 %). Tilltro till Finlands möjligheter att försvara sig hyste oftast samlingspartiets anhängare (67 %), medelinkomsttagarna (120 000-200 000 mk/år) (62 %) och de grönas anhängare (61 %). Sämst ansågs dessa möjligheter vara av vänsterförbundets (53 %) och centerns (44 %) anhängare samt av låginkomsttagarna (under 120 000 mk/år) (45 %) och av västfinnarna (45 %).
Förslagsanslagens nivå anses vara tillfredsställande
Höjda försvarsanslag önskas av en dryg tredjedel (36 %) av dem som svarade, medan denna andel utgjorde nästan hälften föregående år (46 %) och en i stort sett lika stor andel föregående sommar (44 %). Över hälften av dem som svarade (52 %) ansåg att anslagen bör vara de samma som förut. Medan procentandelen för dem som anser att en höjning är befogad sjönk under det föregående året steg däremot deras andel som förespråkade samma storlek som förut (sept 2000 och juni 2001 44 %).I denna fråga har skillnaden mellan de bägge könens syn på saken traditionellt varit stor. Denna gång önskade 42 % av männen och 32 % av kvinnorna höjda anslag. På sommaren 2001 var motsvarande tal 52 och 37 %. Höjda försvarsanslag förespråkades oftare än av de andra av SFP:s (50 %) och samlingspartiets /50 %) anhängare. En förhöjning fick minst stöd inom vänsterförbundet (16 %) och bland de gröna (19 %), vars anhängare var klart mera benägna än de övriga att sänka anslagen. Av dem som hörde till vänsterförbundet förespråkade var fjärde (25 %) och av dem som hörde till de gröna var femte (20 %) en sänkning.
Den stora majoriteten understöder allmän värnplikt
Finländarna understöder nästan enhälligt (92 %) ett försvarssystem som baserar sig på en allmän värnplikt. Total övergång till en yrkesarmé ansågs vara det bästa alternativet av 7 % av dem som svarade. Procenttalen svarar mot de siffror som erhölls i PFI:s vårundersökning 2001med något annorlunda frågeställning. I vårundersökningen utgjorde de som understödde värnplikten 89 % och de som önskade en yrkesarmé 7 %.Ett försvarssystem av nuvarande slag som baserar sig på allmän värnplikt och där syftet är att ge en hel årsklass militär utbildning understöds av 79 % av dem som svarat. Ett selektivt, men dock på allmän värnplikt baserat system, där endast en del av åldersklassen får militär utbildning, ansågs vara det bästa alternativet av 13 % av finländarna.
Det största stödet för det nuvarande systemet fanns bland centerns (88 %) och samlingspartiets (86 %) anhängare samt bland invånarna i Östra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län (86 %). Den nuvarande allmänna värnplikten fick minst understöd bland de grönas (59 %) och vänsterförbundets (62 %) anhängare samt bland dem som var i åldersgruppen 25-34 år (68 %). En selektiv värnplikt fick mest understöd bland de gröna (31 %) och inom vänsterförbundet (30 %) samt bland dem som avlagt universitetsexamen (23 %).
Försvarsmaterielindustrin får stort stöd
Två av tre av de intervjuade (69 %) anser att det alltjämt bör finnas försvarsmaterielindustri i Finland. Var fjärde av dem som svarade (27 %) ansåg för sin del att det inte behövs någon försvarsmaterielindustri i Finland. Också i PFI:s höstundersökningar 1998 och 1999 tillfrågades medborgarna om sina åsikter beträffande nödvändigheten att bevara den inhemska försvarsmaterielindustrin. År 1998 förespråkades bibehållandet av 90 % och år 1999 av 85 %. I 2001 års undersökning skiljer sig frågans ordalydelse dock från ordalydelsen i intervjuerna åren 1998-99. Därför kan några direkta jämförelser inte göras.Försvarsmaterielindustrins bevarande delade uppenbart männens (82 %) och kvinnornas (57 %) åsikter. Relativt sett mindre stöd än de andra gav också de som var i åldersgruppen under 24 år (60 %) och vänsterförbundets anhängare (58 %). Oftare än de andra stödde de som röstade på samlingspartiet (78 %) och centerpartiet (73 %) bevarandet av den inhemska försvarsmaterielindustrin.
De (N=70) som förhållit sig positivt till bevarandet av försvarsmaterielindustrin tillfrågades om den viktigaste och nästviktigaste orsaken till bevarandet bland sex alternativ som förelades dem. Den viktigaste orsaken ansågs av 44 % vara försvarets självförsörjning, av 22 % bibehållandet av kunnandet på området och av lika många bevarandet av arbetsplatserna. Den nästviktigaste orsaken ansågs av 27 % vara bibehållandet på området av kunnandet och av lika många bevarandet av arbetsplatserna samt av 25 % försvarets självförsörjning.
De (N=279) som inte ansåg försvarsmaterielindustrin vara nödvändig ombads motivera sin åsikt. Var fjärde (23 %) av dem motiverade sin åsikt med att det inte finns användning för industri inom denna bransch i Finland. Var femte (20 %) ansåg att försvarsmaterielindustrins produkter kan anskaffas också på annat håll.
Finländarna stöder deltagandet i fredsbevarande uppgifter
Av dem som svarade var mer än hälften (56 %) av den åsikten, att finländarna också i framtiden bör delta i fredsbevarande uppgifter som leds av FN. Dessutom godkände två av fem (39 %) att finländarna deltar också i fredsbevarande uppgifter som leds av EU eller Nato. Av dem som svarade var tre procent av den åsikten, att Finland inte överhuvudtaget bör delta i fredsbevarande uppgifter utomlands. Motsvarande tal var föregående år 56, 33 och 7 %.Förutom deltagandet i FN:s fredsbevarande uppgifter fick också deltagandet i EU:s och Natos motsvarande operationer det största understödet bland SFP:s (64 %), samlingspartiets (55 %) och de grönas (50 %) anhängare samt bland dem som var under 24 år (53 %).
Hälften av dem som svarade (51 %) ansåg att Finland bör delta i fredsbevarande uppgifter endast i Europa eller på Europas närområden. Två av fem (42 %) godkände att finländarna deltar i fredsbevarande verksamhet också utanför Europa i andra världsdelar. Fyra procent var av den åsikten att Finland inte överhuvudtaget bör delta i fredsbevarande operationer. Föregående år var motsvarande tal 55, 32 och 8 %.
Deltagandet i fredsbevarande verksamhet förutom i Europa också i andra världsdelar godkändes särskilt av de grönas anhängare (69 %), av de två yngsta åldersklasserna, av dem som var under 24 år (61 %) och av dem som var 24-35 år (59 %) samt av dem som avlagt studentexamen (51 %). Att Finland begränsar sig endast till deltagande i europeiska operationer önskade främst de som var över 50 år (63 %) och SFP:s anhängare (68 %).
Över hälften stöder EU:s krishanteringsstyrkor
Över hälften av finländarna (55 %) har en positiv inställning till att EU som bäst upprättar krishanteringsstyrkor. Två av fem (42 %) anser inte en utvidgning av EU:s verksamhet till det militära området vara en positiv utveckling. Föregående år var motsvarande tal 52 och 42 %. Den mest positiva inställningen till upprättandet av EU:s krishanteringsstyrkor företer de som är under 24 år (68 %), samlingspartisterna (68 %) och SFP:s anhängare, tydligt negativare än de övriga är för sin del vänsterförbundets (61 %) och centerns (50 %) anhängare.Finländarna är nöjda med anslagen för civil krishantering
Tre av fem (63 %) anser Finlands ekonomiska satsning på den civila krishanteringen vara av rätt storlek. En fjärdedel (26 %) önskade att anslagen för den civila krishanteringen höjs från nuvarande nivå och var tionde (9 %) förordade en sänkning.Att anslaget bör bibehållas på nuvarande nivå understöddes oftast av dem som förtjänade över 200 000 mk/år (68 %), av centerns (68 %) och socialdemokraternas (67 %) anhängare. En höjning av anslaget för civil krishantering understöddes framför allt av de gröna (42 %).
Uppgifterna baserar sig på PFI:s undersökning, där Taloustutkimus Oy interjuade 1022 personer bland befolkningen i åldern 15-74 år (frånsett Åland). De personliga intervjuerna som baserade sig på ett kvoturval (CAPI) gjordes under tiden 19.10-4.11.2001.
Vid tolkningen av undersökningens resultat är det skäl att minnas, att de resultat som erhållits från de stora partierna är tillförlitligare än motsvarande uppgifter från de mindre partierna, vilkas anhängare är färre till antalet i samplet. En tredjedel av dem som svarade uppgav inte sin partipolitiska ståndpunkt.
Ytterligare uppgifter om undersökningen ges av PFI:s generalsekreterare Heli Santala, tfn 160 88162, ordföranden för PFI:s forskningssektion Jorma Hentilä tfn 040-587 4894 och allmänna sekreteraren Petri Kekäle tfn 160 88163.