Skriftliga spörsmål
Försvarsministerns svar på riksdagsledamot Tiina Elovaaras/sf skriftliga spörsmål SS 29/2017 rd
Svar på skriftligt spörsmål om lika behandling av medborgarna när det gäller försvaret
Till riksdagens talman
I det syfte som anges i 27 § i riksdagens arbetsordning har Ni, Ärade talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 29/2017 rd undertecknat av riksdagsledamot Tiina Elovaara /sf:
På vilket sätt tänker statsrådet förbättra medborgarnas lika behandling när det gäller försvaret så att man kan avstå från frihetsstraff för s.k. totalvägrare utan att göra avkall på den nationella krisberedskapen?
Som svar på detta spörsmål anför jag följande:
Enligt 127 § i grundlagen är varje finsk medborgare skyldig att delta i fosterlandets försvar eller att bistå försvaret på det sätt som bestäms i lag. Bestämmelser om rätten att på grund av övertygelse befrias från deltagande i landets militära försvar utfärdas genom lag. I praktiken tryggas medborgarnas samvets- och åsiktsfrihet med möjligheten att fullgöra tjänstgöringen som civiltjänst.
Finlands försvarssystem grundar sig på allmän värnplikt. Värnpliktssystemet funktionalitet och de värnpliktigas jämlikhet förutsätter att det är obligatoriskt att fullgöra värnplikt och att vägran att tjänstgöra åtföljs av en effektiv och med tanke på nyttan man vill nå rimlig påföljd. Nyttan som följer av en så kallad totalvägran skulle vara undvikande av en 6-12 månader lång tjänstgöring som begränsar den personliga friheten. För att totalvägran inte ska bli ett alltför lockande alternativ måste sanktionen som följer också vara relativt sträng.
Villkorligt fängelsestraff skulle inte kunna anses som en tillräcklig påföljd för undvikande av tjänstgöringsskyldigheten, för i praktiken begränsar den inte tjänstgörarens normala liv på något sätt. Eftersom ett fängelsestraff som döms för vägran att tjänstgöra inte heller antecknas i straffregistret eller beaktas som straffskärpningsgrund, skulle användningen av villkorligt fängelsestraff leda till en lätt omväg att undvika fullgörande av värnplikt.
Samma ståndpunkter gäller i stor utsträckning också användningen av samhällstjänst som straff. Civiltjänsten kan redan som sådan ses som en slags samhällstjänst. Längden på samhällstjänsten som döms som straffpåföljd skulle dock vara betydligt kortare än civiltjänstplikten och lättare till sitt innehåll. Fängelsestraffet på sex månader som döms för vägran att tjänstgöra skulle omvandlad till samhällstjänst kunna avtjänas med en övervakad arbetstjänst på 20 - 200 timmar. Även ett bötesstraff skulle i förhållande till den erhållna nyttan som vägran ger vara oundvikligen för lindrig och skulle göra totalvägran till ett lockande alternativ.
På nämnda grunder är användningen av ovillkorligt fängelsestraff som påföljd för vägran att tjänstgöra motiverat, och kan inte i det finska försvarssystemet ersättas effektivt med andra påföljdsformer.
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har enligt sin vedertagna tolkningspraxis ansett ovillkorligt fängelsestraff som en godtagbar och rimlig påföljd för totalvägran. I praktiken avtjänas straffet för totalvägran i Finland i allmänhet i ett öppet fängelse eller som övervakningsstraff.
Regeringen har inga planer på att förnya påföljdssystemet som gäller totalvägran.
Helsingfors 8.3.2017
Försvarsminister Jussi Niinistö